| |
10.000 Days
Det spekulerades vilt innan det troligtvis sista SAGA albumet med Michael Sadler som sångare släpptes.
Här är det! 10´000 Days! And it rocks…
Resultatet är som väntat, bombastisk rock med medryckande sång,
flygande synt mattor, svängande trummor samt sköna riff, och till sist, som en stor överraskning, ett längre instrumentalt spår som lockar till hänförelse. På ” 10´000 Days ” visar SAGA återigen sin skicklighet och visar att de fortfarande är det ledande bandet inom domänen melodisk progressiv rock – eller måste vi säga ”var” från och med idag?
SAGA valde medvetet att inte göra ett tema album, trots att man kunnat dra den slutsatsen av albumets namn. ”Det här albumet var aldrig menat att vara allt för intellektuell till naturen”, poängterar Sadler och tillägger ” Trots att det finns en del saker att fundera över, är det tänkt att underhålla mer än något annat!” och det är precis det vi med nöje ska göra nu…
Här är det! Punkt slut!
På det nya mästerverket presenterar SAGA skickligt sina typiska kännetecken (keyboards, gitarrer, trummor, fängslande refränger, gudomlig sång av mästaren själv och som alltid massor av entusiasm), så att man skulle kunna tro att SAGAn aldrig tar slut, men tyvärr vet vi att sångaren Michael Sadler redan har bestämt sig för att lämna SAGA i slutet av 2007.
På SAGAs nya mästerverk möts sofistikerade keyboard passager (som blivit ett SAGA kännetecken), suveräna gitarrsolon samt trummor från en av de bästa trumslagarna. I Brian Doerner (”The Animal”) har SAGA hittat en väldigt kraftfull trummis som visat sig vara ett lyckat val både för bandet och också för dess stora skara av fans. Tillsammans med Jim Crichton (bas) skapar han fenomenala och aldrig tråkiga rytmer. Ovanpå denna ram av ljud intar Michael Sadlers välljudande röst första platsen, han kan utan tvekan räknas som en av världens bästa sångare – kanske även universums!
Balansen mellan Gilmours keyboards och Ian Crichtons gitarr är harmonisk och jämn. Ian Crichton bidrar med snabba riff och sköna gitarrsolon utan att överskugga keyboarden, vilket dessvärre hänt på en del tidigare SAGA produktioner.
Den enda nackdelen med det här albumet: det är runt 50 minuter långt och innehåller endast 9 låtar. För ett ”Avskeds Album” och med tanke på SAGAs 30-års jubileum är det definitivt för kort – fansen förväntningar är kanske större. Men den här kommentaren är marginell och kan inte störa helheten samt briljansen på SAGAs nya album. ”Det finns några tillfällen på albumet där vi provade några nya saker, men i övrigt tycker jag att det är klassisk SAGA á la 2007!” sammanfattar Sadler detta album.
Så låt oss stiga in i SAGAs värld á la 2007:
Det nya albumets öppningsspår ”Lifeline” är en underbar låt som inte lämnar utrymme för några fler önskemål från den som tycker om progressiv rock. Alla som gillar en blandning av gitarr riff, synt mattor och instrumental musik kommer att känna sig nöjd med den här låten. En alltid lika fängslande melodi och med text som ”All set and done” eller ” Last time? First time? Deja-Vu!” förvandlar denna låt till en SAGA ”ear-catcher”. I 5:36 minuter passar Ian, Daryl, Jim, Brian och Michael bollen till varandra, runt och tillbaka igen. Om du lyssnar noga kan du känna igen ett kort parti från SAGAs hit ”Don’t Be Late”. Både början och slutet på den här låten har formats på ett roligt sätt av keyboardisten Daryl. ”Lifeline” är ett öppningsspår vi känner igen från SAGA.
|
